tog en lång promenad hem och tömde skallen!
ringde upp macke och det kändes som allt bara
släppte. försökt ta dagen dag för dag med en
hel del oflyt intalat mig allt löser sig men nu äntligen
börjar de kännas som jag kan blicka framåt
jag är hemma häruppe och hösten kan inte bli annat
än bra! men samtidigt så är man rädd att de får
inte gå för bra eller för lätt.. men hiss på livet !
jätteglad att jag har och kommer ha så fina vänner
omkring mig häruppe ! skinn på näsan o nu full fokus
bara en macke som fattas. längtar sönder till torsdag
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar