Till dig oturen

Jag känner att trots all sanslös otur denhär sommaren eller egentligen har de väl rullat på sen april med tokyoresan, så är jag på nått sätt glad att jag fått ett rejält lager skinn på näsan! Jag hade nog smärre brutit ihop hemma i trygga linköping där jag har alla nära att luta mig tillbaka mot, det har bara varit med egna ben ! Tråkigt nog har jag tappat lite tro på människors medkänsla eller empati för andras situation.. Alla är egoistiska i första hand, men kanske inte på så kallt sätt som vissa verkligen visar upp ! Min taktik har alltid varit gör man gott får man gott tillbaka men bristen på uppskattning är total. Det bästa med de är dock att man själv vet att jag spelade med rena händer, men det tar lång tid att komma till den självinsikten. Inte tycka synd inte, bryta ihop, inte bli arg.. Det ständiga bit dig i tungan! Ödmjukhet är nog världens bästa ord, det tror jag lättar det mesta även om man måste tuffa till sig! Dethär känns som ett avskedsbrev till oturen, haha tänkte jag kunde locka bort den såhär ! Ser fram emot hösten men tyvärr inte med samma magkänsla som förut...

Jag är extremt glad att jag har Elin & Kajsa här uppe, riktiga guldklimpar ! ♥