Damaged at best
det kanske man ändå kan säga
jag har ingen rätt att klaga mitt i allt bra!
men har jag satt mig i denhär sitsen själv?
jag behöver inga arbetskamrater.. jag förlorade liksom
tron på den. Det är tråkigt att det är folk som inte
arbetar för barnen och ungdomarna, som jag ser det
så är det så mycket mer än ett jobb
om man kanske skulle gå med i facket?
jag är totalt nöjd med mina andra jobb
dom ger mig så mycket glädje, ovärdeligt
det är bara tråkigt när det väl kommit till denhär
punkten, som en bakfylla av bra minnen
jag har väl alltid haft grymt svårt för separationer
så ett kallt bemötande var de sista jag behövde
det är ändå det bästa även om de gör ont
gud så blödig, ae bara en dålig dag att vara ensam!
amanda jensen - numb
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar